tröttsamt att vara trött
Kunde inte sova i natt, låg och tänkte på en massa orealistiskt skit som jag nu på morgonkvisten inte kan fatta att den mänskliga hjärnan har vett att tänka. Mitt i nattgrubbleriet klampar Tristan in, hostig, snuvig och nerkissad. Han ville ha jättemycket gröt. Förvånansvärt reagerade han inte på "mitt nej inte nu" och det är här man börjar tro på Gud.
Kommentarer
Trackback
