kolonisera mera!
Har varit ute i träsket i två dagar i rad, vilket har visat resultat! Det börjar likna en odlingslott numera, det enda som fattas är att vattnet sätts igång så man kan börja odla.
Har även fyndat med min odlingsgranne A, då vi gick på en legal stöldrajd. För att det inte ska missförstås så får man ta diverse saker som folk har lämnat då de har sagt upp sin lott. Dagens fynd har varit en vattentunna, ett bord och en trästol. Sedan grävde jag upp ett litet träd/buske, dock vet jag inte vad det är för något men det kvittar, bara den tar sig.
Nu ska jag ta mig an disken. ciao!
Detta är en bild som lilla Meya tog för att tag sen. Cool och påskig.
Har även fyndat med min odlingsgranne A, då vi gick på en legal stöldrajd. För att det inte ska missförstås så får man ta diverse saker som folk har lämnat då de har sagt upp sin lott. Dagens fynd har varit en vattentunna, ett bord och en trästol. Sedan grävde jag upp ett litet träd/buske, dock vet jag inte vad det är för något men det kvittar, bara den tar sig.
Nu ska jag ta mig an disken. ciao!
Detta är en bild som lilla Meya tog för att tag sen. Cool och påskig.
det goda folket
Dagen blev inte så farlig så som jag befarade. Tror att det beror på att jag faktiskt har väldigt fina människor kring mig. Jag måste ta till mig det och bevara dessa goda hjärtan som de finaste juvelerna.
Under Tristans febergnäll fick jag ett telefonsamtal från Jennie, en av de få gamla vännerna som jag har kvar, dvs som har stått ut med mig i alla väder. Jag är världssämst på att höra av mig, dock tänker jag ofta på henne. Därför blir jag extra glad då hon ringer.
Strax efter jag hade lagt på luren ringer det på dörren, det är Anette med en jättepåse i handen. Påsen kommer från den finaste Tanja som jobbar tillsammans med mig. Hon hade köpt en vattenslang till mig då jag inte har en ute på träsket. Jag fick nästan hjärtfimmer av lycka. I vår ständiga ekonomiska kris är en vattenslang det sista man prioriterar.
Tack Tanja, 1000 gånger om!
Under Tristans febergnäll fick jag ett telefonsamtal från Jennie, en av de få gamla vännerna som jag har kvar, dvs som har stått ut med mig i alla väder. Jag är världssämst på att höra av mig, dock tänker jag ofta på henne. Därför blir jag extra glad då hon ringer.
Strax efter jag hade lagt på luren ringer det på dörren, det är Anette med en jättepåse i handen. Påsen kommer från den finaste Tanja som jobbar tillsammans med mig. Hon hade köpt en vattenslang till mig då jag inte har en ute på träsket. Jag fick nästan hjärtfimmer av lycka. I vår ständiga ekonomiska kris är en vattenslang det sista man prioriterar.
Tack Tanja, 1000 gånger om!
tröttsamt att vara trött
Kunde inte sova i natt, låg och tänkte på en massa orealistiskt skit som jag nu på morgonkvisten inte kan fatta att den mänskliga hjärnan har vett att tänka. Mitt i nattgrubbleriet klampar Tristan in, hostig, snuvig och nerkissad. Han ville ha jättemycket gröt. Förvånansvärt reagerade han inte på "mitt nej inte nu" och det är här man börjar tro på Gud.
