dagkladd -på ytan

Förra veckan beställde jag ett par jeans och idag sprang jag ivrigt till paketutlämningen för att hämta mitt nya kreditköp. Japp, den entusiasm likt ett barns vid julafton dog omedelbart jag drog upp jeansen från påsen. Jag trodde inte mina ögon, jag måste ha beställt fel, eller ännu mer troligt att jag har fått fel storlek.
Nej, det är mina siffror; 29/34.  Min första tanke är wienerkorv, sådan som sitter i par. Det måste vara ägglossning tänker jag, då blir man ju lite svullen. Men kalendern visar att så inte är fallet. Vad blir nästa ursäkt då? En akut vätskeansamling? Eller är byxorna felsydda?

Jag tror att jag packar brallorna och returnerar dem imorgon. För jag tänker fan inte acceptera att det faktiskt är jag som börjar hulla på mig efter två ungar och ett chokladberoende som smyger sig på om nätterna.
 

Efter många om och men lyckades jag ta mig i kragen och spenderade eftermiddagen på det träsk som jag arrenderar. För det är verkligen ett träsk, jorden är jyttjig och det enda som växer är en massa ogräs som jag har försökt få bukt på i snart ett år. Tyvärr har Shrek inte visat sig ännu men annars var det full fart på andra kolonister. Deras trädgårdar börjar se riktigt prydliga ut och området har en underbar stalldoft av gödsel. Förresten är gödslet ett riktigt hett samtalsämne just nu bland proffsodlarna. I min träskiga förtvivlan ringde jag till vännen Anette som troget kom med en termos tröstkaffe och några äppersnurror. Så där satt vi i mitten av geggan i var sin solstol och avnjöt vårt kaffe i vårsolen och denna friska doft. Jag har enormt dåligt samvete för att jag inte orkar ha lika stort engagemang i odlingslotten.
 Efter att ha grävt måste man få belöna sig själv med att så lite frö. Idag blev det blomsterlin och ringblomma. Och pricken över i:et en rejäl flottpizza till mig då jag kom hem.

Ja och en ny tid är ju här. Sommartiden. Tänker alltid på Gyllene Tider och deras otroligt löjliga låt Sommartider från 1979. Den etsar sig fast och mitt huvud nynnar irriterande på denna melodi.

Igår besteg jag Malmös motsvarighet till Mount Everest. Den högsta av Holmabackarna. Klockan var 20.29 och jag var den enda som kunde bevittna Hyllietornets nedsläckning från denna spektakulära höjd. Handen på hjärtat var jag väldigt besviken då jag hade förväntat mig att fler skulle ta hänsyn till  WWF´s Earth Hour http://www.wwf.se/v/klimat/earth-hour/1233033-karta-earth-hour
Vägen upp var ett lidande, Theralen i blodet och en backe med en ungefärlig lutning på 85°.

Dagens syndabekännelser:
* Tanja, härmed vill jag be dig om ursäkt för att jag inte har hört av mig på hela helgen. Förlåt.
* Rodde, förlåt att jag har varit ett rövhål hela helgen. Förlåt att jag har tagit siesta från mitt liv och därmed tagit ifrån mig all den ansvar jag egentligen har. Förlåt. (Jag är fortfarande sur på dig så du vet.)

Kan någon förklara hur man sladdar över bilder från telefonen till datorn? Vore tacksam och så.

Även idag vaknade jag av ett livet är bara skit-humör. När kaffet var upphällt, fanns det ingen mjölk i kylen. Här bestämmer jag mig att jag måste ringa till min psykiatriker. På onsdagar har hon ingen telefontid men förvånansvärt nog svarade hon. Sjukskrivningen är nu förlängd. Effexordosen sänktes och jag tror att det är på grund av att jag störde henne med mitt samtal. Ett slags straff som psykiatriker utövar på sina patienter. Nästa gång drar hon väl in på lugnande också, bäst att jag håller mig till de fasta telefontiderna.

Dock har ungarna haft en bra dag idag. Det är ju våffeldagen, den riktiga våffeldagen, den dagen man bara MÅSTE äta våfflor. Lika mycket som att man MÅSTE slicka sig runt munnen när man äter sockerbullar. Så då slog jag på stort, gjorde en trippelsmet och vispade grädde medan våfflorna skulle få sin gyllenbruna färg.
Just det. Och nu har jag två tredjedelar smet kvar, för vem orkar äta massa våfflor?

Mina stövlar har blivit sönderkraffsade. Vet inte vilken hund som har orsakat denna katastrof. Nej, hundarna satt och tittade frågandes på mig då jag skrek på dem. Inget svar fick jag, de satt stumma, glodde och viftade på svansen. Mina Dr. Martens är nu förstörda.

Om jag hade mjölk istället för matlagningsgrädde i mitt kaffe i morse så tror jag att denna dag hade blivit avsevärt trevligare.

Det var ett tag sedan jag skrev på bloggen, har varken haft lust eller tagit mig tid att skriva. Och handen på hjärtat, har jag inte riktigt fattat varför jag följer denna blogghysteriströmmen...

Så detta återupptagande vill jag tillägna min bordskollega och glädjespridare Tanja.

Livet suger just nu. Är expert att hamna i konflikter och det värsta är att jag roas av det. Det ger mig en kick att gå runt och vara ilsken.
Sedan en månad sedan är jag på ett arbetsrehab. I början vet man inte vem som är personal eller "den andre" då majoriteten av personalen är i större behov av rehab än någon annan. Dock kan man glädjas av att man inte stannar på detta ställe... till skillnad från andra.

Fredag idag. Fredag innebär att man är ledig i två dagar framöver. Jag avskyr ledighet. Då har jag inget att göra och det irriterar mig. Dessutom är barnen som tjatigast. Det ska bakas, jag vill inte baka. Det ska pysslas, jag vill inte pyssla det du vill pyssla. Det ska lekas på lekplats, det vill inte jag för att då fryser jag och ni blir skitiga och vi har ingen tvättid och bla bla bla... Jag avskyr ledighet och livet suger.