dagkladd -på ytan

Även idag vaknade jag av ett livet är bara skit-humör. När kaffet var upphällt, fanns det ingen mjölk i kylen. Här bestämmer jag mig att jag måste ringa till min psykiatriker. På onsdagar har hon ingen telefontid men förvånansvärt nog svarade hon. Sjukskrivningen är nu förlängd. Effexordosen sänktes och jag tror att det är på grund av att jag störde henne med mitt samtal. Ett slags straff som psykiatriker utövar på sina patienter. Nästa gång drar hon väl in på lugnande också, bäst att jag håller mig till de fasta telefontiderna.

Dock har ungarna haft en bra dag idag. Det är ju våffeldagen, den riktiga våffeldagen, den dagen man bara MÅSTE äta våfflor. Lika mycket som att man MÅSTE slicka sig runt munnen när man äter sockerbullar. Så då slog jag på stort, gjorde en trippelsmet och vispade grädde medan våfflorna skulle få sin gyllenbruna färg.
Just det. Och nu har jag två tredjedelar smet kvar, för vem orkar äta massa våfflor?

Mina stövlar har blivit sönderkraffsade. Vet inte vilken hund som har orsakat denna katastrof. Nej, hundarna satt och tittade frågandes på mig då jag skrek på dem. Inget svar fick jag, de satt stumma, glodde och viftade på svansen. Mina Dr. Martens är nu förstörda.

Om jag hade mjölk istället för matlagningsgrädde i mitt kaffe i morse så tror jag att denna dag hade blivit avsevärt trevligare.